Forumet

Du är inte ensam

råd?

Page: 1

Author Post
vuxet barn
Guest
Hej,
Jag är ganska säker på att min pappa får utstå psykisk misshandel varje dag från sin fru, men vet inte om han insett det själv, eller om han vill göra någonting åt det. Jag flyttade in hos dem förra året då jag började plugga. Jag visste redan innan att hon kunde vara temperamentsfull, men trodde då att det berodde på hormoner eller dylikt... Hormoner är ingen ursäkt till att kränka en annan människa. Sedan jag bott hos dem har hon släppt allt mer på sina hämningar och jag har börjat inse hur min pappas riktiga vardag ser ut. Framförallt har systematiken i hennes behandling av honom gjort sig klart för mig och jag blir äcklad av hur manipulativ hon är. Jag googlade och läste lite om narcissism och det är verkligen så vi har det hemma under dåliga perioder. Hon är ett litet barn, allt ska göras för henne som hon vill.
Nu vet jag inte vad jag ska göra. Min pappa var inåtvänd och asocial redan innan han träffade henne, hennes beteende har knappast hjälpt honom. Och jag är rädd att han blir arg om jag skulle säga att jag tror att hon har en personlighetsstörning, då hon går igenom en tuff tid just nu. Det har varit så här i flera år, det har bara blivit värre. Han kan inte kommunicera sina känslor ordentligt så att hon skulle förstå det, dels för att han är ovan, dels för att de kommunicerar på engelska vilket inte är modersmålet för någon av dem. Sättet de lever tillsammans är varken hälsosamt eller normalt, men vem är jag att lägga mig i? Blir det bara värre om han skulle agera på något sätt? Jag tror inte att skilsmässa är aktuellt. Hon har i princip fixat det så att hon är beroende av honom, åtminstone skulle hon få det att framstå på det viset och han skulle ge vika. Han har alltid försökt vara alla till lags och jag är rädd att det här tillslut kommer antingen knäcka honom, eller isolera honom från hela hans familj. Naturligtvis är det inte kul att se min pappa tvingas utstå den förnedring hon utsätter honom för bland hans släkt och vänner exklusivt. Jag drömmer mardrömmar om henne, jag kan bara tänka mig hur han känner sig. Hjälp?
Administrator
Registered: Apr 2010
Posts: 14
Oj. Knivig situation det där. Problemet är just att din pappa måste inse det själv och vilja förändra sin situation. Om du har fler i familjen relativt nära relation till din pappa skulle jag kontakta dem och förklara hur det ligger till. Fösök få ihop några familjemedlemmar eller någon som är nära honom så att ni kan hjälpa honom tillsammans. Att gå till någon okänd och be om hjälp och som ska stötta din pappa tror jag är riktigt svårt. Då jag själv prövat det i en liknande situation, för det ger inte alls samma effekt.
Vissa människor kan vara riktigt envisa och tjuriga som inte alls vill ta in någon information utanför sin egen sfär. Då är det oehört problematiskt.


Hans fruga betvivlar jag oehört starkt på att hon skulle förändra sig i det långa loppet. Människor som manipulerar och suger energi agerar inte rationellt hur mycket man än vill det och inte förstår. Visst säg att en manipulativ människa går till familjerådgivare då lär den manipulera situationen och säga att allting kommer ordna sig. Men då krävs det dessvärre att dom går till en rådgivare kontinuerligt för resten av sina liv antagligen för att hon inte ska bli för manipulativ. Men det lär ändå vara hårt. Plus att jag tvivlar på att hon skulle gå med på det om hon är så van vid att ha sån makt över honom. Varför skulle hon ge upp sin maktposition om det är lätt att övertyga din pappa?

Det enda som jag ser ni kan göra om du lyckas få ihop några stycken, är att berätta för honom vad som pågår så att han verkligen förstår hur allvarligt det är. Det mentala går över till det fysiska förr eller senare.
Problemet är iofs också om han överlag känner sig oehört ensam utan henne då behöver han alternativ för att inte känna sig ensam ifall han klarar av att bryta förhållandet.

Men i slutändan ligger dessvärre allt ansvar på din pappa.
vuxet barn
Guest
Tack för att du svarade så snabbt och med så stor förståelse. Det är svårt att förklara ens hemsituation över ett inlägg. Och tack för det här forumet. Det behövs verkligen. Det låter konstigt, men det känns så skönt att veta att det verkligen inte är vårt fel varenda gång hon bryter ihop över småsaker. Och att det inte är något han ska behöva ta, även om hon kan vara helt normal framför andra, och även om hon säkert var helt normal när de först träffades. Jag ska prata med andra familjemedlemmar, och försöka få dem att förstå vad det är som pågår, för detta håller inte. Tack än en gång!

Page: 1

Forumet is powered by UseBB 1 Forum Software