Forumet

Du är inte ensam

Hur ska jag kunna ta mig ur detta??

Page: 1

Author Post
Sandis
Guest
Min fru är som jag har skrivit vid tidigare tillfälle en manipulativ person , oftast snäll , mkt social men detta händer dock uteslutande endast på hennes villkor.
Hon behöver alltid ha kontroll på vad som händer och blir alltid ( utan undantag ) tvär förbannad när det inte blir som hon vill.

Hon är ensambarn och jag har nog inbillat mig själv att det kanske är grunden till varför hon beter sig så ( enligt mig själv ) konstigt , nära på barnsligt / omoget nästan dagligen . Samt att hon är så lat och ouppfostrad/nonchalant i sitt sätt mot mig. När vi går och handlar är det alltid jag som får ta korgen/vagnen, alltid jag som ska betala, alltid jag som ska släppa det jag håller på med för att hon kanske vill till Ikea, Nova Lund eller liknade trots att hon vet att jag redan håller på med någonting .

Igår så bjöd vi hem hennes föräldrar på middag och det var min tur att laga maten . Jag var i full gång med allt då hon kommer ut i köket med tvätt som ska hängas upp varpå hon säger '' Du ta av dig tröjan så jag slipper frysa när jag hänger upp tvätten ''

Jag tittade lite undrande på henne och sa '' men den har ju jag på mig nu, kan du inte ta en i sovrummet istället? ''

Hon blir genast sur , slänger tvätten på golvet och halvskriker nästan till mig'' jaha då kan du ta mig f´n hänga ut den själv ''

Viktiga pensionspapper , deklarationen , betala räkningar, fixa med huset, allt sånt tvingas jag ta itu med . Hon lyfter aldrig en finger .

Jag lagar alltid maten, diskar , tvättar och städar, ger katterna mat på morgon&kväll, fixar lunchlådor m m. Skulle jag glömma något av ovanstående så får man alltid till svars '' Nu får du ta och lyfta på röven så att jag slipper stå med detta varje dag ''

I februari detta året så blev jag sjuk ( bronkit , hög feber, hostattacker, illamående m m ) , var sjukskriven i 3 veckor och sängliggande mestadels av tiden fick ofta höra följande :

'' Orkar du laga någon mat eller måste jag ta mackor ikväll igen!? ''
'' varför har du inte tvättat ? ''
'' ska inte jag få någon sex av dig nu så behöver inte du få någonting på ett par tre månader !! ''

intressanta i det är att jag aldrig någonsin skulle komma på tanke att fråga om sex om hon hade varit sjuk , haft mens eller haft en dålig dag .

Hon vill gärna ha barn vilket skrämmer mig en del för jag undrar hela tiden vad som kan hända om ett barn kommer in i bild med tanke på vad som redan händer i dagsläget.

hjälp mig , vet inte längre vad jag ska göra , jag har ingen ork på kvällarna eller på jobbet.
Sitter ibland på jobbet och kollar på lägenheter till mig själv ifall jag skulle få chansen och komma undan henne.

Känner mig så löjlig men jag är orolig för vad hon göra om jag lämnar henne, rädd att hon tar och begår självmord.

HJÄLP MIG
Administrator
Registered: Apr 2010
Posts: 14
Tyvärr är det så att en del utnyttjar snälla människor till det maximala tills den snälle kollapsar. Människor som gör så mot någon är oehört farliga. Jag har själv råkat ut för det. Sen vet jag också att det är riktigt farligt att ha sympati för såna för då hamnar man i ett mentalt fängelse. Det största hindret för mig var att släppa den enorma sympati känslan. Det var som en kedja.

Att hon inte var värd att ha sympati för pågrund av hur hon behandlade mig. Det var riktigt svårt att inse det för jag vet inte om du själv upplever det som att man hamnar i ett hål och i det hålet är det segt. Tankarna är diffusa och man är helt borta liksom. Så blir det när någon suger all energi konstant.

Jo, jag minns hur jag gjorde. Jag var tvungen att liksom intala mig själv att verkligen inse hur pass illa det var för att sympati känslan skulle försvinna. T.ex säga till mig själv varje gång hon gjorde något elakt så frågade jag mig själv med min inre röst högt: Vill jag verkligen leva så hela livet? Vill jag leva i en tortyr kammare? Vill jag uppleva lycka igen? Efter att jag hade gjort detta varje gång något otäckt inträffade så slets på nått sätt bit efter bit av den där mentala hålan. Jag hade nästan helt glömt hur känslan av lycka var. Vilket inte direkt gjorde det lättare, och antagligen därför man tumlade runt i hålan.

Så din största fiende är dig själv. För att verkligen komma ut ur hålan behöver man någon att verkligen prata ut sina känslor med.
Jepp, man måste gå igenom sin ego barriär att man klarar allt själv, och fråga efter hjälp. Helst bland sina närmaste fast det verkar svårt. Om dina närmaste bara skulle ignorera dig så försök kontakta t.ex mansjour eller psykiatri handläggare. Dom är gratis plus duktiga från min erfarenhet. Den mänskliga kontakten betyder mycket och att någon är där fysiskt om det är riktigt illa. Plus att du kan ju skriva här. Det manjouren kan hjälpa med är att lägga upp en plan och att man följer upp stegen. Om det så är att hitta lägenhet etc.

Som jag ser det så är det första steget att bryta den där sympati känslan du har till varje pris. Om du inte kan bryta den så lär du aldrig riktigt kunna bli fri. Hon gör sina egna val. Hon väljer att manipulera, kontrollera, vara oförskämd och utnyttja dig vilket det tyder på utifrån det du skriver. Vad hon gör är hennes val och hennes färd. Du väljer själv om du verkligen vill lida pågrund av vad hon kan göra eller inte göra.

En annan sak. Att diskutera med så pass manipulativa människor är i längden helt onödigt. För dom livnär sig på ens energi. Bryt sympati kedjan och flytta så fort som möjligt är mitt råd. Inget är värt sån tortyr såvida man inte är masochist.
Sandis
Guest
Nu har det hänt , en tjej kompis följde med till havet och badade.
Vi har varit jättebra vänner alltid . Min fru ville inte med så jag var helt enkelt glad över det .

Min tjejkompis sa till mig : snälla , lämna henne nu , du mår så dåligt , vi alla ser det på dig, du har dina vänner kvar och vi kommer att finnas för dig hela vägen.

Mer övertygande känns knappt nödvändigt.

att jag nästan började gråta var bara förnamnet , mina kompisar har sett mig och de finns kvar .

Page: 1

Forumet is powered by UseBB 1 Forum Software